I Pakistan kämpar kristna för att minska religiösa motsättningar
Publicerat 23 januari, 2012
Observera
Denna text publicerades första gången den 23 januari, 2012. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Jag har just kommit hem från en resa till Pakistan. Ett av de ständiga samtalsämnena hos våra partners där är hur man kommer tillrätta med diskrimineringen av de religiösa minoritetsgrupperna i landet. De kristna är en av dessa utsatta grupper (se Gerards inlägg den 18 jan), men även hinduerna och ahmadiyya-anhängarna har en svår situation. Många av de kristna jag pratade med under denna resa menar att de fattiga hinduerna är de som far mest illa. ”De har inga kontakter med omvärlden, inga egna institutioner och är inte organiserade på något sätt. För många har Christian Study Center blivit en oas och den enda organisation som kämpar för deras rättigheter”, säger anställda på centret som jobbar med dessa frågor.
Samtidigt jobbar man på kvinnocentret Talitha Kumi med att hjälpa kvinnor som utsatts för våld på olika sätt. Dit kommer både kristna och muslimer för att få hjälp. Men flera av fallen som gäller kristna kvinnor handlar om deras utsatthet inte bara som kvinna, utan också som kristen. T.ex. har kvinnocentret haft flera fall där unga tjejer rövats bort och tvingats att konvertera till islam för att sedan tvingas gifta sig med en muslimsk man.
Svenska Missionskyrkan stöttar under 2011-13 ett sidaprojekt på Christian Study Center (CSC) som handlar om ”interreligiös harmoni” – d.v.s att hitta sätt att leva sida vid sida oavsett vilken tro man har. I det här projektet får 24 lokala organisationer som arbetar med social verksamhet eller påverkansarbete utbildning i hur de ska lyfta frågan om mänskliga rättigheter och interreligiös harmoni på ett bra sätt i sin verksamhet. Organisationerna delas också in i grupper som ska samarbeta med varandra för att lösa religiösa konflikter i närområdet. CSC har lång erfarenhet av att jobba på det här sättet och det finns många goda exempel på hur man lyckats lugna ner situationer som annars riskerat att urarta.
Den här typen av projekt, på utspridda platser i landet, påverkar inte landet så mycket i stort – för det behövs åtgärder även på myndighetsnivå – men det påverkar många individer och grupper i samhället. Det är där man måste börja. Fördomar mot ”de andra” finns hos alla grupper, både hos de diskriminerade och hos majoritetsgruppen, och har byggts upp under generationer som en följd av politiken i landet. Det tar därför tid att förändra folks sätt att se på varandra. På CSC börjar man med den direkta målgruppen som kommer till utbildningen. De har tackat ja till att jobba med dessa frågor, men har ändå en väg att gå själva först. En av höstens deltagare, en föreståndare för en biståndsorganisation, hade med sig egna bestick till kursen som han använde första dagen eftersom han inte ville använda de som använts av kristna. Han satte sig sedan på gott avstånd från alla icke-muslimer. Redan andra dagen åt han dock med besticken från CSCs matsal och slog sig ner vid samma bord som de övriga! Han hade insett att de alla var pakistanier, landsmän, och att det bara handlade om att de hade olika trosuppfattningar. När han och övriga deltagare nu fått med sig den kunskapen kan de fortsätta kämpa i sina sammanhang för att minska klyftorna mellan religiösa grupper.
Det ska bli spännande att se vad som hänt nästa gång jag besöker dem!
/Rut Eliasson, Asienhandläggare
