Nu har vi sett missionen i Thailand med egna ögon

Publicerat 

”Thailand? Så härligt med bad och sol när det är kallt och novembergrått i Sverige!!” Ungefär så har det låtit när vi har berättat att vi skulle besöka Thailand. Och sol blev det, mer än trettio grader varmt, liksom ett par sträckor i en hotellpool, men inte mer av det slaget. I stället blev det flera nätters övernattning på golvet under myggnät, omgivna av galande tuppar ute i några bergsbyar nära gränsen mot Myanmar. Och många fantastiska möten med karenbaptister, såväl i byarna Thung Jong och Khomotha som i Chiang Mai, Mae Sariang och Maesot.

Saman, skribenterna av texten och Otto.

På flerfiliga motorvägar och hisnande smala vägar uppe i bergen har vi färdats mer än 130 mil med två säkra chaufförer och guider: missionären Otto Ernvik och den lokala evangelistledaren Saman. Vi är fascinerade av den kulturkompetens och språkkunskap som Otto skaffat sig under sina tio år här i Thailand. Utan honom hade vi inte kommit långt på den här resan. Inte många Thailandturister lär få vara med om att skörda ris tillsammans med lokala bönder och dela bybefolkningens måltider med färgstarka rätter på golvet i deras enkla hem. Men det har vi fått.

Vi är djupt gripna av möten med kristna bröder och systrar vid flera gudstjänster, i Thung Jong och Chiang Mai, och med hjälp av gester och god vilja — och den fantastiske tolken Otto — har vi överbryggat språksvårigheterna. ”Jesu kärlek är så underbar…” fungerar bra på både svenska, karen och thai.

Ja, inför våra ögon har vi sett Equmeniakyrkans motto förverkligat i enskilda människors liv och för hela samhällen: ”En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar – mig, dig och världen …”

Det finns nu församlingar och kyrkor i byar där inget sådant fanns för ett par årtionden sen. Även om livsvillkoren är krävande för många, finns det ofta framtidstro. Nästan alla barn går i grundskola. Och tack vare några skolhem som drivs av kyrkan, bland annat med stöd av Equmenia Kvinna, blir det möjligt för ännu flera ungdomar att få fortsatt skolutbildning på större orter. En märklig situation, som visar hur fort utvecklingen går i det här landet,
var att möta ett par föräldrar ute i en by vars son utbildar sig till pilot i Chiang Mai.

Studiebesöken var många och vi kan inte göra dem rättvisa i en kort rapport. Här är bara ett litet axplock:
I Maesariang besökte vi elevhem, en klinik för funktionsnedsatta barn och ett kooperativt sparbanksprojekt, Credit Union for the Gospel, som gör det möjligt för fattiga medlemmar i församlingarna att låna pengar.
I Maesot, nära gränsövergången till Myanmar, fick vi möta den legendariske pastorn Robert Htwe och höra hans berättelse om det projekt som han sedan 1970-talet driver för att hjälpa människor i flyktinglägren längs gränsen till Burma, där för närvarande ca 83 000 människor bor sedan många år och lever mer eller mindre instängda. År 1983 startade han den första bibelskolan som nu utvecklats till en akademisk utbildning och ger många ungdomar från lägren en möjlighet att komma vidare i livet.
I Chiang Mai besökte vi pastorsseminariet och Diakonias regionkontor. I Chiang Mai ligger också The Well, ett kristet terapicentrum där Ulrika Ernvik visade oss runt. Med stöd från Equmeniakyrkan arbetar hon som familjeterapeut, inte minst för missionärsfamiljer från hela Asien.

Genom studiebesök och många långa samtal har vi förstått att det krävs både engagemang och kritiskt tänkande för att stöd och bistånd från Sverige ska bli till långsiktig välsignelse i Thailand. Allt flera projekt behöver drivas av människorna på plats. Men pengar från Sverige kommer att behövas också i fortsättningen.

Lite traditionellt turistande hann vi faktiskt också med, till exempel när vi strosade i den lokala marknadens gränslösa utbud av varor — och handlade väl ett och annat — liksom när vi prövade utsikten från elefantryggen. Och så krönte vi våra veckor i Thailand med att besöka det stora buddhistiska templet utanför Chiang Mai som många andra turister, på samma höjd som Kebnekaise.

Vi återvänder nu från den thailändska värmen till novembermörkret och kylan i Sverige fulla av intryck och med stor tacksamhet till Gud för beskydd och välsignelse — och med förbön för våra nyvunna vänner här i landet.

Ann-Britt och Paul Lundh och Larsåke W Persson, deltagare i Thailandsresa oktober – november 2018