Jag gillar att lyssna på klassisk musik. Idag med våra strömningstjänster kan vi höra på flera olika inspelningar av samma stycke. Då märker man att samma musikstycke låter lite annorlunda på de olika inspelningarna. Olika musiker och olika dirigenter tolkar samma musikstycke på olika sätt så trots att de följer samma noter så låter det olika. Även rummets akustik och hur inspirerade musikerna är vid olika tillfällen har betydelse för hur det låter.
Verkligheten är större än det som finns nedskrivet på papper och när det blir verkstad, när det händer, då visar sig tillvarons mångfald. Det finns en parallell mellan musiker som följer noter och dopförrättare som håller ett dop. Även dopförrättaren har något nedskrivet att utgå ifrån, en kyrkas handbok. I handboken finns instruktioner för hur ett dop skall förrättas och förslag på ord som kan läsas i akten, i böner och i textläsningar.
Så dop som utförs i en kyrka påminner mycket om varandra, då man utgår från samma handbok. Ändå är varje dop unikt. De får sina unika utformningar av dem som är där, platsen och tidpunkten där det utförs. Hur beskriver man det där som händer mellan handbokens text och en gudstjänst? Hur ser den kreativa process ut där handbokens teologi gestaltas och tar kroppslig form, inkarneras? Hur beskriver man den dynamiken?
Joel Appelfeldt har på ett förtjänstfullt sätt gjort just det i sin nyligen framlagda och godkända doktorsavhandling Dopet som hantverk. Gudstjänstkreativitet och taktik i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan. Avhandlingen skrevs på Enskilda högskolan, Stockholm.
Joel Appelfeldt har tagit upp tankar från olika forskare och med hjälp av dem hittat ett intressant sätt att beskriva dopets praktik, hur dopförrättare med hjälp av handboken, sin egen kunskap, människor runt omkring och de förutsättningar som finns i deras lokala sammanhang formar dopgudstjänster som gestaltar de verkligheter som dopet vill berätta om för oss.
Jag är en systematisk teolog med inriktning på det vi kallar dogmatik, det vill säga kristen troslära. Jag har skrivit rätt mycket om dopet i olika sammanhang. Som dogmatiker är jag van att skriva om dopet utifrån vad kristen troslära säger om dopet. Det är ett viktigt perspektiv på dopet, men det är inte det enda perspektivet.
De flesta som möter dopet i gudstjänster tänker inte så mycket på dopets koppling till Jesu Kristi person och verk eller hur dopet förhåller sig till vår kyrkosyn. Det är viktigt att vi som kyrka har en stor medvetenhet om dopets dogmatiska innehåll, men för de flesta som är med om ett dop så är det just praktiken, det där som Appelfeldt beskriver i sin avhandling, som man möter.
Det är därför Appelfeldts avhandling är en så rik gåva till oss i Equmeniakyrkan. Den hjälper oss att få syn på och få ett språk för att diskutera en viktig pastoral praktik i vår kyrka. Genom att avhandlingen använder metoder som forskare har tagit fram för att kunna beskriva hur vi i handlar i vår vardag så blir den metod som används i avhandlingen utmärkt för att vi skall förstå vad det är som händer och på vilka sätt en dopförrättare arbetar för att forma meningsfulla dopgudstjänster som gestaltar de verkligheter som dopet vill aktualisera för oss.
Den liturgiska klädsel som används i nationella sammanhang i vår kyrka, Equmeniakyrkan, är blåa rober. Jag tycker dem är rätt snygga, men hur skall man teologisk motivera att de är just blåa? Jag har tänkt på ordet blåkläder som vi använder om de blåa overaller som man arbetar i på många arbetsplatser, till exempel i verkstäder. För mig är de blåa roberna vi använder i Equmeniakyrkan just arbetskläder. Dopet är mycket, bland annat ett hantverk som avhandlingens titel uttrycker.
Jag hoppas att många, framför allt dopförrättare, läser Appelfeldts avhandling och diskuterar dess rika innehåll. Genom det kan vi lära oss mycket, dels om dopets betydelse för oss som enskilda kristna och för oss som kyrka, dels om de olika praktiker vi ägnar oss åt i Guds kyrka. Den metod som Appelfeldt utvecklat i sin avhandling kan med fördel användas i relation till andra praktiker som vi har i kyrkor och församlingar.
