Den andre – den som vi projicerar det vi inte vill se hos oss själva på
Publicerat 29 september, 2023
När vi möter något vi inte känner igen oss i blir vi osäkra. Vi höjer garden och är beredda på att det händer något som vi inte gillar. Vi intar lätt en försvarsställning. Tänk om det jag inte känner igen är något farligt?
På detta sätt stigmatiseras de som stämplas som avvikande. Vi får ett normalt i samhället. Vi hör ibland att endast medelklassiga heterosexuella svenska män i medelåldern utan funktionsnedsättningar skulle vara ”normala” och att alla vi andra skulle vara undantag. Jag vet inte om det stämmer men helt klart finns en normalitetsnorm i vårt samhälle som skapar bekymmer för oss alla oavsett om vi för tillfället lever upp till den eller inte.
Vi människor ägnar oss åt något som vi kallar projiceringar. Det betyder att vi tillskriver andra egenskaper som vi själva har. Detta är helt naturligt, ofrånkomligt och absolut inget vi skall moralisera över.
Det är nämligen så det mänskliga intellektet fungerar. Vi förstår genom att gå till oss själva. Vår förmåga till empati, att känna in oss i våra medmänniskor, bygger på vår förmåga att sätta oss in i hur andra har det och då använder vi oss själva som modeller. Hur skulle jag reagera om jag var i den andres situation?
Så projektioner är nödvändiga för vår etik, för att vi skall bemöta varandra med respekt och kunna hålla den gyllene regelns reciproka, ömsesidiga, etik där vi bemöter andra som vi själva vill bli bemötta. Utan denna förmåga blir vi bokstavligt talat psykopater. Psykopati har sin grund i att man saknar förmåga att leva sig in i sina medmänniskors situation.
Så även om projektioner är nödvändiga så behöver vi vara observanta på dem. De kan ställa till problem för oss om vi inte hanterar dem varsamt. Vi behöver se att våra projektioner, våra bilder av våra medmänniskor är, hypoteser, provtankar, som vi har för att göra det som sker runt omkring oss i någon mån begripligt. Det är inte sanningar utan antaganden som vi behöver göra för att försöka förstå vår omvärld.
En speciell typ av projektioner är när vi tillskriver personer egenskaper som vi inte vill se hos oss själva. Det är ett bekvämt sätt att inbilla oss att vi blir av med egenskaper som vi inte vill ha. Det är ett välkänt faktum att vi som förkunnar i tal eller skrift alltid delvis predikar för oss själva därför att vi tror att andra behöver höra det som vi önskar att andra skulle berätta för oss.
Detta blir riktigt obehagligt när en kategori människor görs till syndabockar för samhällets tillkortakommanden. I historien har det judiska folket ofta getts den rollen. I västvärlden idag har muslimer blivit den kategori som i många sammanhang görs till syndabockar för diverse eländigheter i våra samhällen. Sådana tendenser är farliga och kan ofta eskalera till våld och förtryck.
Just nu ser vi en obehaglig våldsutveckling i vårt samhälle. Den organiserade brottsligheten, vilket i sig inte är ett nytt fenomen, ha förändrat sitt modus operandi, sitt brottsliga tillvägagångsätt som har brutaliseras med skjutningar och sprängningar på en skrämmande och för vårt samhälle helt ny nivå.
Dessutom har barn dragits in i grov brottslighet på ett sätt som vi inte känner igen. Att just detta med unga brottslingar sker i ett land som har en av den industriella världens mest ojämlika skolsystem tycker jag egentligen inte är så konstigt, även om det är obeskrivligt tragiskt. Elever som går i skolor med bristande studiesociala resurser kan drabbas av hopplöshet och desperation.
Men det som är riktigt farligt det är när de svenskar som har invandrarbakgrund görs till syndabockar för detta och att denna förändring i de brottsliga gängens tillvägagångssätt beskrivs som ett resultat av den svenska migrationspolitiken. Att sådana tankegångar formuleras från de som har regeringsansvar här i landet är en mycket obehaglig utveckling.
Nu är det viktigare än någonsin att inte bygga murar, utan att öppna våra hjärtan och att avslöja främlingsfientligheten överallt där den visar sitt fula tryne. Mångkulturen har berikat det svenska samhället både ekonomiskt och kulturellt. Tänk så många näringar i Sverige som är beroende av människor med invandrarbakgrund. Utan migration stannar Västvärlden. Att så många som behöver skydd och en ny livsmiljö har sökt sig till Sverige för att få en fristad med trygghet och frihet är en källa till glädje, stolthet och tacksamhet.
