Se människan!

Ett fotspår i sanden

Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: »Här är mannen.«

Joh 19:5

Vad är en människa? Kristen tro kan svara med det så kallade söndagsskolesvaret: Jesus. Det sägs att Jesus var svaret på alla frågor som ställdes i söndagsskolan.

I Kolosserbrevet läser vi om Jesus att han ”är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen” (1:15). Människan skapades till Guds avbild men synden och ondskan skadade människan. Vi blev mindre lika Gud.

Vi blev inte det som vi var avsedda att vara. Vi missade vår bestämning och det blev inte så bra som Gud hade tänkt sig i skapelsens morgon. När något inte blir helt lyckat kan vi säga. ”Men, så synd!”. Och det är precis vad det är i kristen troslära: synd, som betyder att missa målet.

Gud vill rädda människan undan synden och ondskan. Bibeln berättar att Gud hjälper människan på många sätt efter syndafallet. Guds stora befrielsegärning för människan inleds i Första Mosebokens tolfte kapitel där Gud kallar Abram, som senare blev Abraham, att bli nomad och bli far till förbundsfolket. Denna Guds frälsningsgärning kulminerar i Jesus Kristus, i hans död och uppståndelse och den fullbordas i Uppenbarelsebokens tjugonde kapitel då draken, djävulen, kastas i eldsjön. Då bryts ondskans makt slutgiltigt över människan.

Det är alltså genom att Gud, i Jesus Kristus, blir människa och delar alla våra mänskliga villkor, till och med vår död, som Gud helar den skada som synden och ondskan tillfört mänskligheten och hela skapelsen. I Guds människoblivande, inkarnationen, finns förutsättningar att människan åter blir Guds avbild.

Det händer genom att vi börjar leva i gemenskap med Jesus och låter den gemenskapen förvandla våra liv och våra livssammanhang. I Jesus ser vi hur den sanna människan är och tillsammans med honom växer vi ihop med Gud själv till dess Gud blir allt, överallt.

Det gör Jesus genom att ha det sinnelag som beskrivs i Filipperbrevets andra kapitel där det står att Jesus avstod från sin jämlikhet med Gud, antog en tjänares gestalt och var lydig ända till döden, döden på ett kors.

När Gud, som håller hela världen i sin hand, avstår då uppstår ett rum, ett kärlekens rum där vi blir befriade. I Jesu död på Golgata kors besegras ondskan och vi befrias. När Jesus lämnar graven tom och möter sina lärjungar efter sin uppståndelse ifrån de döda bekräftas den seger som Jesus vann genom sitt lidande och sin död på långfredagen.

Genom vår tro blir vi delaktiga i det skeendet. Vi är med i det Jesus gjorde den där första kristna påsken i Jerusalem. Vi växer ihop med Kristus och med varandra in i det befrielsens rum som är Guds kärlek till oss i Jesus Kristus.

Jesus visar oss vad mänskligt liv kan vara och genom att bjuda in oss till en livsgemenskap med levande och treenig Gud kan vi också få leva det livet. Vi växer till i Guds kärlek och en gång fullkomnas vi och vi blir hela människor som lever i den rika gemenskap som Gud har skapat oss för.

Arne Fritzson

Arne Fritzson

Teologisk sekreterare

0739-86 16 71

arne.fritzson@equmeniakyrkan.se