Krig leder till krig. Fred däremot, är vägen till fred.

Mitt under världsveckan för fred samlas ett 70-tal delegater från fria evangeliska kyrkor runt om i världen i Tammerfors i Finland. IFFEC har teologisk konferens. Det är ett sätt att bygga fred – att mötas, dela oro och längtan, be, samtala, prata bibel, reformationsjubileum och samtidsutmaningar. Här är delad tro grunden för gemenskap.

Idag är annars en vanlig uppfattning att religion orsakar krig. En värld befriad från religion skulle automatiskt innebära fred. För den som lever med sådana föreställningar är den nyutkomna boken ”Ickevåldets vägar. Fred i terrorns tid” (Tro & Liv skriftserie, Marcus förlag 2016) en upplysande läsning.

Statistik på vapenexport, antalet döda i krig per år varvas med djuplodande analyser av krigets mångfacetterade orsaker tillika religionens roll i allt detta. Det går exempelvis inte att beskriva ”religion” på något entydigt sätt och aldrig som sådan. Det finns ingen gemensam essens för alla religioner och religion är alltid sammanvävd med historiska och sociala omständigheter. Religion är primärt ett sätt att leva och är därmed sammanlänkad med sociologi, politik och ekonomi. Rent definitionsmässigt är det inte heller så enkelt att skilja på ideologi och religion. Brutal sekulär politik kan skapa grogrund för väpnad konflikt. Samtidigt har rent statistiskt religiöst definierade konflikter i världen ökat avsevärt, ungefär i takt med att vapenexporten ökat.

Särskilt intressant finner jag samtliga författares i boken övertygande argumentation för fredsbyggande, mänsklig säkerhet och ickevåld. Krig leder till krig. Fred däremot, är vägen till fred.

Den 21 september är det den internationella böndagen för fred. Det är den dag när världens kyrkor gemensamt uppmanas att be för fred. Det här året är det särskilt fokus på fred i Palestina och Israel, eftersom dagen sammanfaller med världsveckan för fred. Temat är ”Gud har rivit skiljemuren” och Efesierbrevet 2:14 är nyckelvers: ”Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen”.

Vad innebär det att tro att Jesus Kristus ÄR världens fred? Vad innebär det för världens kyrkor att be till och om vår fred? Vad innebär det att inse att fred är vägen till fred? Vad innebär det att tro att Kristus HAR rivit skiljemuren?

Det går inte att ge några enkla svar, såklart. Jag tror på bön och tror att det vi tror har betydelse. Om vi i centrum för vår tro har människosonen Jesus, som konsekvent valde icke-våldets väg, visade kreativt motstånd mot förtryck, stod på de fattigas sida och byggde gemenskap med människor oavsett socioekonomisk, etnisk, religiös eller annan bakgrund, så får det betydelse. Om vi dessutom tror att vi är kallade att leva helhjärtat och helt i den tron, får det betydelse.

Det betyder inte slagträ-tro. Den kristna kyrkan har genom historien och fortsatt frestats att göra Jesustro till ett ja eller nej, innanför/utanför, rätt tro/fel tro, även pressat fram bekännelser med våld. Jesus ställde ju aldrig frågan ”tror du?” till människor som test på försanthållande likt ”tror du att jag finns?” Han stod ju framför de han frågade. Snarare uttryckte frågan: ”litar du på mig”, ”är du beredd att följa mig, gå kärlekens och försoningens väg”, ”leva tron”, ”riva skiljemurar”?

Vi är kallade att leva den tron idag när kristna förföljs och dödas, palestinier förtrycks, såväl kristna som muslimer, när antisemitism breder ut sig och människor med olika religiösa hemmahörigheter tvingas fly från våld och terror. Svaret på detta är inte konserverande, murbyggande lösningar grundad på rädsla, oavsett om det handlar om gränskontroller, politisk retorik eller fundamentalistisk tro. Inte heller att säkra det egna och sätta upp gränser för andra. Det är istället att osäkra sig, sträcka sig utanför avgränsningarna och välkomna människan – i hennes okränkbara värde, med hennes rätt till säkerhet, skydd och religionsfrihet. Det är en motståndshandling att i det lilla såväl som det stora gå fredens väg och överbrygga skiljelinjer, dela bröd och vin i öppnande gemenskap och arbeta för rättvisa och försoning.

Hoppet är att vi inte går ensamma. Mellan oss finns den som ÄR. Fredsfursten är född till vår jord.

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred. Amen.

Sofia Camnerin
biträdande kyrkoledare

• Dela