Finns det hopp?

Publicerat 

Jag och min fru Ulrika kom för att undervisa blivande pastorer i själavård och andlig vägledning i flyktinglägret Mae La.

Mae La är ett läger på gränsen mellan Thailand och Burma med c:a 50 000 invånare. Det har funnits i bortåt 30 år och ska nog snart stängas, eftersom de nu haft demokratiska val i Burma två gånger.

För alla oss som inte bor i ett flyktingläger, så är det väldigt svårt att förstå hur det är att sitta instängd i ett sådant läger. Porten stänger t ex kl 18, och sen går det varken komma ut eller in förrän nästa morgon.

När tre ungdomar från lägret tog ner två trän för att laga en bro, vilket är olagligt i Thailand. Så stängdes lägret helt under 2 veckor. Ett redan begränsat liv blev ännu mer begränsat; laga mat t ex, för alla ingredienser fanns inte att få tag på.

Självmordsstatistiken är hög i lägret. Vågar inte tänka på misshandeln i hemmet. Alla vill bort. Ingen vill tillbaka till Burma. Varför?

En av våra elever berättade när han i julas var på väg till en by för att berätta om julundret; att Jesus Kristus föddes bland vanliga människor i ett stall. De blev tagna av militären på vägen. Militären tyckte de såg ut som andra soldater och ville döda dem på fläcken men bestämde till slut att de ändå skulle ta dem till högkvarteret. Överordnad sa; ”hade det inte varit för ni kom hit och jag fick se dem här, så hade jag sagt till er att döda dem också.”

– Vem vill tillbaka till sådana förhållanden?

I vår undervisning så betonar vi att människan har fyra grundbehov förutom mat och värme.

1. Kärlek
2. Tillhörighet
3. Frihet
4. Makt över sin situation

Finns inte alla dessa tillräckligt så försvinner Hoppet. I Mae La såg jag detta med egna ögon. Det var inte längre bara en teori.

Hur hjälper jag dessa mina studenter, blivande pastorer, att sprida hopp i Mae La och i Burma, eller ska eländet få sista ordet? Det blev vår stora utmaning.

Min andra fråga blev, hur hjälper vi till att skapa så mycket säkerhet i Burma så människor vill återkomma dit? I de olika lägren längs gränsen så finns det c:a 100 000 människor.

Jag vet att alla de olika religösa grupperna gärna kommer samman för att diskutera sig samman, för att kunna sätta press på de politiska aktörerna. Det är väldigt splittrat, som alltid efter långa inbördeskrig, och vi får be om mycket nåd. Hur detta ska kunna ske i tid, så de som tvingas återvända kan göra det på ett värdigt sätt…? Det vet bara Gud. Låt oss hoppas att vi alla vill höra Hans stämma.

Otto Ernvik
missionär i Thailand