Livet fortsätter i Homs

Efter ett besök i Homs, Syrien, den gångna helgen, tillsammans med pastorskollegan Emanuel Furbacken, kan vi konstatera att det är så som rubriken antyder och som en katolsk broder sa till oss vid besöket i Jesuitklostret i Homs. Det var här som den holländske jesuitfadern Frans dödades i april 2014 strax innan ockupationen av Homs upphörde. Nu, snart två år senare, har livet i någon mån återvänt till Homs, även om en stadsdel fortfarande hålls av islamister och där sharialagar råder.

Det är en märklig upplevelse att komma till gamla stan i Homs, efter att ha passerat ett antal ”check-points” och kvarter efter kvarter med sönderbombade hus. Nu finns några hundra tusen invånare kvar av de 2 miljoner som Homs hade före kriget. Många har flytt till andra delar av landet, till grannländerna eller Europa. En del har återvänt sedan den syriska armén trängt tillbaka rebellerna. Och sakta men säkert återvänder livet till ”det normala”, hur normalt det nu kan bli efter de fem årens inbördeskrig.

Evangeliska kyrkans hem för äldre och den evangeliska skolan, befann sig i stridslinjen mellan den syriska armén och rebellerna, men räddades i sista stund från total förstörelse genom en modig katolsk nunna som förestår äldreboendet. Skolan, en av de äldsta i landet, som startades av presbyterianska missionärer 1855, var stängd under 3 månader, men är nu i full gång och har idag 1050 barn i olika åldrar.

Barnen är glada och tacksamma att de kan fortsatta att studera, även om man i församlingen är orolig inför framtiden. Kommer det att bli fred i landet, kommer det att finnas arbete eller kommer barn och ungdomar att tvingas iväg?

Vatten och avlopp fungerar ganska bra och el finns emellanåt. Mat och sjukvård finns för dem som har råd att betala. Affärer och restauranger är öppna i vissa delar av staden och säkerheten känns OK, även om bilbomber exploderat de senaste veckorna.

Equmeniakyrkans samarbetskyrka, Evangeliska Synoden i Syrien och Libanon, har en livaktig församling i Homs, en av de största och äldsta i landet. Kyrkan totalförstördes 2012, men byggdes upp under 2015 och kunde invigas lagom till jul. Här fick vi samtala med ledare, unga och äldre, berätta om situationen för flyktingarna i Sverige och lyssna till berättelser och tankar om vad som behövs framöver. Mat och andra förnödenheter distribueras via FN och andra hjälporganisationer, även vår samarbetskyrka.

Enorma hjälpinsatser behövs för återuppbyggnad, psykosocialt stöd, skapandet av arbetstillfällen och naturligtvis att omvärden ger stöd att komma tillrätta med roten till alla problem. Fred och försoning får vi be och arbeta för och man vädjade till oss att påverka stormakterna att inte använda Syrien som spelplan för sina egna intressen, där enorma vapeninsatser pumpats in till olika grupper.

Höjdpunkten på besöket var att på söndagen få fira gudstjänst med nattvard, att få dela bröd och vin och påminna varandra om att Jesus Kristus, trots allt som skett under senare år, inte har övergivit sitt folk. Kristus lider med sitt folk och ger dem stöd och uppmuntran och vi som syskon i världen får vara en del i det stödet genom våra böner och våra gåvor och, när så är möjligt, komma på besök.

Den 15 mars är det fem år sedan konflikten i Syrien startade genom demonstrationer som många i landet stödde. Men konsekvenserna och följderna har varit katastrofala och hjälpbehoven är enorma. Equmeniakyrkan förmedlar just nu pengar till stöd för barns och ungdomars utbildning, både i Syrien och i flyktingläger i Libanon. Vi stödjer också kyrkans arbete för alla de människor som fortfarande är internflyktingar i sitt eget land och inte har kunnat återvända hem, utan behöver mat, vatten, el och värme för att klara sig.

I samband med årsdagen av konflikten uppmanar vi församlingar och enskilda att sända in gåvor till bg 900-3286 skriv SYRIEN 46210 eller ge en gåva via Swish till nummer 900 32 86 ange SYRIEN 46210.

Tack för din gåva!

Bertil Svensson, internationell rådgivare Equmeniakyrkan

• Dela