Det finns bara en enda sann och levande Gud – Fadern, Sonen och den heliga Anden – som skapar, frälser och ger liv.
Teologisk grund för Equmeniakyrkan, punkt 1
Så inleds det viktigaste dokumentet för Equmeniakyrkans teologiska profil. Det börjar som ett konstaterande av det som är kristen tros och de monoteistiska trosåskådningarnas grundläggande hållning: att det bara finns en enda gud.
Ibland får företrädare för kristen tro frågan om vi kristna tror på samma gud som andra religioner, till exempel Judendom och Islam. Alla som svarar ett enkelt ”ja” eller ”nej” på den frågan visar att de inte har förstått frågans allvar eller dess komplexitet.
Om någon säger att de tror på den ende levande guden eller att de tror på den gud som har skapat himmel och jord kan vi kristna säga att det gör vi också för Gud som vi tror på är verkligen den ende levande guden som är alltings ursprung, uppehållare och mål.
Exklusivist, inklusivist eller pluralist är de tre hållningar som man ibland säger att kristen teologi kan ha till andra religioner. Jag skall här mycket förenklat beskriva dessa tre positioner. Exklusivist är de som tror att bara kristen tro är sann. Inklusivister kallar vi dem som tänker att allas tro egentligen ryms inom kristen tro. Pluralister, slutligen, är de som menar att alla religioner leder till samma mål, de utgör olika stigar på samma berg och leder till samma bergstopp.
Jag får ibland frågan om vilken av dessa tre positioner som jag tror på. Ibland svarar jag att jag tror på alla och ibland säger jag att jag inte tror på någon av dem, vilket nog är med sanningen mer överensstämmande.
Den teolog som jag skrev min doktorsavhandling om, David Tracy, hävdar att det är först bortom dessa tre hållningar som ett intressant samtal om religionsteologi, alltså kristen tros förhållande till andra religioner, kan föras. Så tänker jag också. Framförallt är teologi ingen omröstning där man skall omfatta vissa åsikter och hålla på dem i någon form av intellektuell tävlan. Frågan är för allvarlig för att reduceras till en tävling mellan positioner.
Det viktiga är inte vad någon tror på utan hur det faktiskt är. Guds sätt att hantera verkligheten övergår mänskliga idéer och tankekategorier. Gud är större än våra hjärtan står det i Första Johannesbrevet (3:19). Gud är stor nog att lösa frågan på ett sätt som vi inte kan greppa inom ramen för vår tillvaro.
Jag känner en djup respekt för fromma människor inom andra religioner och den vishet som dessa rymmer. Det innebär inte att vi inte skall missionera. Självfallet skall vi göra det, men vi skall göra det med respekt och ödmjukhet.
Men det finns en punkt där vi som kristna alltid är exklusivister och där vi behöver vara tydliga och det gäller kristologin. Vi tror att Jesus hade rätt när han sa att han är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Kristus (Joh 14:6). Petrus hade rätt nar han sa att hos ingen annan finns frälsning (Apg 4:12). Det betyder att vi inte kan räddas undan det onda utan Guds kärlek som visas för oss i Jesus Kristus och allra tydligast i Kristi kors där Gud befriar oss från alla onda makter. Utan den kärleken finns ingen räddning och befrielse undan det onda.
