Kina

Equmeniakyrkans kontakter är främst med kyrkan i Hubeiprovinsen men det finns även kontakter i andra delar av landet. Idag sker regelbundna utbyten med kyrkan i Hubei.

Genom utbildning får barn och ungdomar möjlighet att kunna försörja sig själva och sin familj. Många ungdomar i Kina kan dock inte fullfölja studierna eller tillgodogöra sig den utbildning som erbjuds. Studietakten och kraven är höga och resurserna ojämnt fördelade.

Equmeniakyrkan stöder bland annat skolan ”Arken” i Gedian utanför Wuhan, som drivs av kyrkan i Hubeiprovinsen och där ungdomar som av någon anledning inte har klarat den ordinarie skolan genom kyrkans försorg får en andra chans. Ungefär som man kan gå på folkhögskola och läsa in gymnasiet i Sverige. Utbildning ges i grundläggande ämnen samt i estetiska ämnen. Elever till skolan kommer från flera av Kinas provinser. Årligen medverkar svenska praktikanter på skolan.

Kina är det befolkningsmässigt största landet in världen, med en stor kinesisk befolkning men även 54 officiellt erkända minoritetsfolk som sammanlagt också omfattar många miljoner människor. Landet har två officiellt erkända kyrkor, den protestantiska China Christian Council, knuten till Tre-Själv rörelsen, och den andra en katolsk kyrka som inte är knuten till Vatikanen. Dessutom finns det flera stora nätverk av icke-registrerade församlingar.

Equmeniakyrkan samarbetar på olika sätt med kyrkan i Hubei. Det gör besök åt båda hållen där man kan medverka på olika sätt. Kinesiska pastorer har varit i Sverige och medverkat i gudstjänster och annat. Svenska volontärer och medarbetare har besökt församlingar i Kina.

I Kina och även i Hubei växer kyrkan i snabb takt. Nya församlingar bildas och församlingar växer. Då finns det ett ständigt behov av nya kyrkobyggnader. Equmeniakyrkan har varit med och gett viss stöd till ett antal sådana. Dessa behov fortsätter. Den största församlingen i provinsen är Thanksgiving Church i Wuhan. Den grundades 1992 och har vuxit alltsedan dess. Kyrkan är relativt nybyggd och innehåller både kantor, olika samlingslokaler, och flera möteslokaler. Numera firar man fyra eller fem gudstjänster varje söndag.

Men även på landsbygden öppnar man nya kyrkor regelbundet. Kyrkan i Macheng till exempel, i ett område där missionärer har verkat för många decennier sedan, har byggts de senaste åren med stöd ifrån Sverige.

Kristendomen nådde Kina med säkerhet 635 då den persiska munken Alopen kom till Kina. Men det kan ha funnits tidigare kontakter. Kristendomen blev officiellt accepterat av kejsaren, men senare kejsare motarbetade den kristna kyrkan. Denna tidiga kristendom tillhörde nestorianerna. I slutet på 1200-talet återkom den nestorianska kristendomen genom den mongoliska Yuan-dynastin. På den tiden var kristendomen den viktigaste religionen i Mongoliet. Samtidigt kom de första katoliker till landet.

Olika härskare ställde sig olika till kristendomen. Ibland var den förbjuden och kristna förföljdes och ibland främjades den. På 1600-talet missionerade Jesuiter i landet, tills påven förbjöd deras kontextuella  mission.

1804 kom brittiska Robert Morrison som första protestantiska missionär till Kina. Mission förbjöds kort därefter men landet öppnades på 1840-talet lite mer för väst. Av stor betydelse blev Hudson Taylor och hans organisation China Inland Mission (idag OMF). Taylor kom 1854.

Mission i Hubeiprovinsen

År 1890 anlände de första missionärerna från Svenska Missionskyrkan till provinsen Hubei i centrala Kina. Man predikade och grundade församlingar, man startade skolor och sjukstugor. 1924 bildades det Kinesiska Missionsförbundet vilket som mest kom att ha ca 4 000 medlemmar. I samband med utropandet av Folkrepubliken Kina 1949 tvingades alla missionärer lämna landet och under några årtionden var det omöjligt att ha kontakt med kyrkan i Kina.

I början på 1980-talet togs kontakt med de kristna i Hubeiprovinsen och ett besök gjordes från Sverige. Under 1980-talet hölls kontakterna vid liv genom enskilda besök och ett mindre ekonomiskt stöd. Sedan mitten av 1990-talet har många besök gjorts i båda riktningarna.

Mission i Xinjiang

Svenska Missionskyrkan beslutade år 1893 att starta missionsarbete i Xinjiang, dåvarande Östturkestan. Man arbetade främst bland folkgruppen uigurer med början i Kashgar, en mötesplats för många folkslag, språk och religioner, en knutpunkt för kommunikationer. Uigurer är ett turkiskt folk som även bor i Kazakhstan. Missionärerna samlade folk till möten, startade sjuk- och hälsovård, barnhem, tryckeri och spred litteratur. Under större delen av tiden mötte man stora svårigheter och man fick inte se många människor omvända sig till kristen tro. Under 1930-talet kom förföljelse från olika politiska grupper och 1938 flydde de sista missionärerna undan våldsamheterna.  Under modern tid finns det vissa kontakter och minnet av missionen finns kvar.

Arken i Gedian

Genom utbildning får barn och ungdomar möjlighet att kunna försörja sig själva och sin familj. Många ungdomar i Kina kan dock inte fullfölja studierna eller tillgodogöra sig den utbildning som erbjuds. Studietakten och kraven är höga och resurserna ojämnt fördelade.

Equmeniakyrkan stöder bland annat skolan ”Arken” i Gedian utanför Wuhan, som drivs av kyrkan i Hubeiprovinsen och där ungdomar som av någon anledning inte har klarat den ordinarie skolan genom kyrkans försorg får en andra chans. Ungefär som man kan gå på folkhögskola och läsa in gymnasiet i Sverige. Utbildning ges i grundläggande ämnen samt i estetiska ämnen. Elever till skolan kommer från flera av Kinas provinser. Årligen medverkar svenska praktikanter på skolan.