De folk som funnits på ett område i lång tid och har speciella relationer till sitt område och som definieras som ”urfolk” eller ”ursprungsfolk är ofta diskriminerade och marginaliserade av de majoritetsbefolkningar som har makten i de länder där urfolken bor.
I FN och i ILO(Internationella Arbetarorganisationen) finns speciella beslut och konventioner som skall skydda dessa grupper, men många länders regeringar respekterar fortfarande inte detta. Det gäller bland annat Sverige som inte ratificerat ILO:s artikel 169 om skydd av urfolkens rättigheter.
Equmeniakyrkan har i sitt arbete med samarbetskyrkor kontakt med många olika urfolk. Det gäller bland annat pygmé-folken i Kongostaterna, Mayangnaindianerna i Nicaragua, Karenerna i Thailand och Burma, Shantifolket i Norra Ryssland och samerna i Sverige.
När Sverige analyserades i FN:s råd för mänskliga rättigheter skrev Equmeniakyrkan en rapport om de brott mot samernas rättigheter som sker i vårt land.