16 | Kallad att tjäna?
Jag satt alldeles ensam i en kyrka i Göteborg då jag var elev på Överås, Metodistkyrkans Teologiska seminarium. Det var en söndagskväll 1972 och Jesus och jag hade en pratstund.
Jag ville bli missionär men inte där eller där eller där, ville att det skulle vara pendlingsavstånd. Då hörde jag rösten ”Då får du vänta!” Jag tittade mig runt men ingen där. Än en gång kom rösten ”Walla, då får du vänta!” Jaha, då får jag väl göra det, tänkte jag.
Jag väntade ända till 90 talet, då det blev frihet i de Baltiska staterna och östblocket.
Min uppgift visade sig bli att bygga upp hjälpcenter för barn, unga, familjer som har speciella behov. Att vara med och arrangera gudstjänster och inspirera till efterföljelse. Att vara en del av människors vardag och visa på en väg som leder vidare i livet. Att visa på att det inte är hopplöst utan att det finns en framtid och ett hopp. Även om unga, kvinnor och män är inlåsta i ett fängelse – så finns det hopp.
En grabb som varit på ett fängelse för pojkar och där fått en julklapp som bland annat innehöll ett litet gosedjur, som nu var smutsigt efter stor användning, berättade att det betytt så mycket för honom.
Sedan dess har jag pendlat mellan Karlskrona och Litauen och andra länder. Vilken glädje, vilken tacksamhet till Jesus som gjorde allt detta möjligt.
Det håller än idag, även om vi just nu lever i Coronatider. Jag har dock inte varit i Litauen sedan februari men jag längtar och hoppas tillsammans med alla i Litauen.
Om du går och funderar och drömmer om att vara missionär eller internationell arbetare genom Equmeniakyrkan, tveka inte utan pröva Jesu kallelse att följa honom.
Walla Carlsson, Euro-Asiengruppen