32 | Vi sitter på marken och pratar med barnen
Året är 2018. Jag befinner mig i en kanot på en flod i regnskogen i Ecuador. Vi ska besöka en församling i en liten by som en del av scoutledarkursen Ska’ut Mera, men det kommer inte riktigt att gå som planerat.
Det ska snart börja skymma och vi har fortfarande långt kvar innan vi når byn. Vår handledare Hans ber kanotförarna att lägga till vid första by. Kanske kan vi få hjälp där. Vi går i land och det första vi möts av är en fotbollsplan där flera av byns barn leker. Två av våra gruppmedlemmar som under hela resan sagt att de velat spela fotboll springer dit och är snart med i matchen.
Några går in i byn för att leta hjälp och resten stannar kvar vid fotbollsplanen. Det dröjer inte länge förrän jag själv blir indragen i en lek jag knappt förstår. Fler och fler blir indragna i leken och det slutar med att vi alla sitter på marken och pratar med barnen.
Det är mission för mig. Att knyta de där oväntade banden med folk som du aldrig trodde du skulle träffa. Det fanns aldrig med i vår resplan att passera genom den byn men det var där vi hamnade (även om vi till slut kom till rätt by). Som mina egna scouter säger: det är inte stationerna som är roligast utan tiden däremellan. Med andra ord är det kanske inte det planerade utan det oplanerade som ger de mest oförglömliga minnena.
Maja Carlsson, Ska’ut Mera 2018