41 | Vi bad och delade stärkande bibelord i Kongo

Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.

2 Korinthierbrevet 1:4

Jag har varit med på tre stycken Apg 29-skolor i de båda Kongoländerna. På praktiken gjorde vi ofta hembesök eller visite porte à porte som vi kallade det. Vi gick från dörr till dörr och besökte omkring tjugo hem per förmiddag i takt med att solen steg allt högre på den kongolesiska himlen.

När vi kom till ett hem hälsade vi på personerna som bodde där, bad en inledande bön, presenterade oss närmare för varandra och frågade om det var något särskilt som de ville ha förbön för. Jag slogs av den öppenhet de visade oss och trots att vi aldrig träffats förr berättade de om problem med hälsan, fattigdom, att de inte kunde få barn med mera, och tillsammans bad vi för detta och delade stärkande bibelord, likt det ovan.

En del av dem vi besökte tillade dock att förutom förbön för sina svårigheter så ville de att vi skulle be till Gud och tacka för det som de trots allt hade. Detta är något som har berört mig mycket, att de som i flera av fallen lever i absolut fattigdom tackar för det som de har. Vad ska då inte jag göra? Som materiellt sett har mycket mer.

Sedan dess försöker jag att alltid inleda mina böner med just ordet ”tack”.

Tack Gud…

Rasmus Andersson, deltagare/ledare på tre Apg29-skolor i Kongoländerna (2012, 2014 och 2018)


Innehållsförteckning

42 | Veckorna i Bolivia öppnade upp något inom mig